Var?
Visum - CHECK!=)
Nu sitter jag i soffan hemma , tillbaka efter tre riktigt goa dagar tillsammans med Lina och Linnea. I förrgår tog vi nämnligen tåget upp till Stocholm för att hämta våra visum till resan!=) Vi hade tjatat oss till tid på den Amerikanska Ambassaden samma dag så vi skulle kunna åka samtidigt. Linnea var jättenervös hela resan för att något skulle vara fel och att vi inte skulle få våra visum, men så blev det ju självklart inte utan nu är ALLA tråkiga moment över inför resan.
Förutom ett besök på Ambassaden så gjorde vi inget annat än att förflytta oss mellan olika matställen. Och då menar jag verkligen INGET annat. Vi började på ett fik i söndags där vi satt i drygt tre timmar, därefter orkade vi ta oss till Jensens för lite mat. Igår var det ett snabbt besök på ambassaden, sedan..... fik=) Där satt vi i ungefär i två timmar, vi checkade ut från hotellet för att sedan ta oss vidare till ännu ett fik=) Mysigt var det minsann!!
Camilla, som jag inte hade träffat på galet länge, väntade på oss i Örebro där hon och hennes pojkvän bor och pluggar. Jag tycker seriöst synd om stackars Jacob som fick stå ut med oss fyra tjejer igår kväll alltså, han hade det inte lätt!=)
Som ni ser här är dom flesta bilder tagna på fik eller något annat smarrigt ställe:P
Sista arbetsdagen=)
Med tanke på att jag bara har kastats in i den här bloggen har jag inte hunnit att berätta om hur jag bestämde mig för en familj i Indianapolis av alla ställen. Så för er som inte redan vet, har jag och Linnea pratat om att åka som au pairer i mer än ett år nu. Vi tog oss till slut i kragen och gjorde klart våra ansökan och började vänta på vår första familj. Det vi inte visste från början var att jag skulle behöva tacka nej till ungefär 10 familjer innan den rätte dykte upp, och Linnea till lika många. Jag vet inte om problemet ligger i att jag och Linnea har varit EXTREMT kräsna eller om vi bara har haft otur, men jag är i glad i alla fall, för det kan inte kännas bättre än vad det gör för mig nu och jag vet att Linnea känner lika dant. Jag ska ta hand om en tvåårig tjej som heter Lily och en sjuårig kille som heter McLean, ursöta barn och föräldrarna verkar inget annat än underbara=) Hoppas det blir lika bra som det känns nu!
Min räddare, lilla Lina
Jag måste bara inleda med att lägga ut en bild på denna tjejen, utan henne hade inte den här bloggen sett ut så här, utan hade istället blivit helvit med svart text, för jag själv förstår ingenting om hur den här bloggen fungerar, men jag lär mig väl med tiden!=) Tack i alla fall Lina!
Check!